Jag vet inte om jag verkligen vill bli vuxen. Men man vet att man har en bit kvar om man sitter på en lugn glöggtillställning med bekantas bekanta som har skägg och barn och allt man vill säga och prata om är den stora, bruna kuken på bordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar