Fritid

Sedan träffade jag kevin. Han köpte fisk. Se kevin köpa fisk.

Boredom

Man undrar lite vad meningen med att kunna blogga var som helst är när detta är allt man ser om dagarna.

Svamp

Jag älskar svamp.

Utslag

Niklas lånade min Veni Vidi Vicious skiva för cirka 7 år sedan. Jag fick tillbaks den med kaffefläckar på. Som kompensation gav han mig deras debutskiva som jag avfärdat som skatepunk. Men den var helt ok och helt plötsligt får jag se videon till AKA IDIOT idag, ett antal år senare och här är läxan mina vänner: man får aldrig glömma bort hur jävla inihelvete tuffa dom är och alltid varit.

Orkar du inte med att se hela låten så räcker det med 0-23 sekunder. Det är helt magiskt hur otroligt galet bra det är. Maskingevärspose till trummpinnspose till riff till pek till hoppa ner från taket och med magi få upp ett mikrofonstativ inom 24 sekunder är bra gjort. Se och njut.

Jobbe

Så vad gör jag hela dagarna nu då? Jo jag jobbar 8-16 på admissions vid Göteborgs Universitet. Det är som antagningsenheten fast på knagglig engelska.

Mina arbetsuppgifter är att svara på mail som inkommer från folk som inte talar svenska. Detta borde innebära att 6.6 miljarder människor skriver "dear sir" under loppet av en termin.
Så är inte fallet.

Jag får högst 15 mail per dag och de allra flesta handlar om att de vill plugga och att de ber för min hälsas välgång och långt liv under Guds eviga skyddande handflata.
Jag blir ändå förkyld så jag har slutat gå på det där.

När jag inte skriver "dear applicant" mail så sitter jag i en kö med folk främst från Ghana, Senegal, Pakistan och Nigeria som vill plugga till hösten.
Jag granskar deras betyg, kollar stämplar och ser om de kan komma in. Räknar ut betygsvärden och skriver kommentarer ifall de fuskar eller saknar något.
Det blir ungefär 50 sådana om dagen. När man börjar bli torr i ögonen så sätter man sig på gården med en kopp kaffe och piggnar till.

Allt är rätt fint.

Broder Daniel

Det är märkligt att ta avsked från ett band som det länge känts som om de redan slutat. Men det är skönt att de ändå valde att göra ett riktigt avsked, där medierna fick avlösa varandra i specialartiklar och minneskrönikor.

Jag brukar slarvigt uttrycka mig i termer som att jag har ett "vuxet" uppskattande för Broder Daniel, baserat på det faktum att jag först verkligen började lyssna på dem vid 21 års ålder. Men eftersom jag på något sätt tog igen alla ungdomars faser på en gång mellan 20 och 23 års ålder så var jag kanske en av dem ändå. Att helt plötsligt börja dricka sprit, ha kajal och spela igenom Broder Daniel Forever skivan (allt på en kväll i självvald ensamhet) var ju precis vad pandakidsen har gjort sedan de var 15.

Men när jag då går omkring på Way Out West och noterar någon form av världsrekordförsök i BD-fans så tillhör jag inte de med svartsmink och nagellack. Men jag ser flera omkring 30 som, om det inte vore för en BD t-shirt, mest ser ut som om allt innan Neil Young är besvärligt.
Jag är för ung för att kunna analysera 90-talet och för dum för att förklara storheten med bandet. Så jag låter Marcus Birro göra det från en intervju av Anna Skarin,

Vad är storheten med bandet?
– De gör väldigt bra låtar. Och det desperata uttrycket för vissa människor som är stämda i en viss tonart. De lyckades sätta ord, smink, musik, desperation och uttryck på känslor innan man själv hade gjort det. Det är god konst när någon går före och utifrån sitt eget liv lyckas beskriva andra människors liv. Det är vad konst handlar om tycker jag.

Ditt starkaste minne från bandet?
– Jag har flera, men ett är när jag och Henrik Berggren skulle vara med i samma tv-program. Jag frågade ”hur mår du”? Han svarade: ”Jag mår inte så bra.” ”Vad är det då?” ”Jag vet inte riktigt, jag kan inte sätta fingret på vad det är.” Det var på något sätt vad Broder Daniel var för något, i enda mening.

Det är knappast så att jag känner igen mig i texter som I'll be gone och Whirlwind är störst på grund av sin musik snarare än att Henrik sätter fingret på känslan av brustet hjärta med "The only one I loved she was a superstar". För det gör han inte.
Det gör istället Anders Göthberg med alla fantastiska slingor som virvlar runt i hela Broder Daniel Forever.

Det var därför mest rörande att höra just denna med den explosivitet den förtjänar som sista låt med hela bandet.

Sedan att Henrik vid åtta tillfällen refererar till mig och resten av publiken som sina barn och att det inte riktigt blev den Oprah Winfrey vulgära känslomaraton som jag hade hoppats på så var den ändå..värdig.

Living in America

Barneskorten till Washington DC gick bra, även om ditresan var en så kallad "pärs". 3-åringen gnällde och gnydde på flygplatserna men sov konstant på flyget. 1-åringen var förvånansvärt medgörlig men pigg och glad i typ 15 timmar i sträck. Kanske för att han kräktes i bilen på väg till Landvetter, kanske för att jag är så fascinerande att man inte kan sova om jag håller i en.

Efter 24 timmars vakenhet somnade vi och dagen efter gick vi på en turistresa som inte slutade förrän jag åkte hem. Det som syns är Washington-monumentet (förvånansvärt stor), Lincoln memorial, Vietnam-monumentet, Koreakrigets minneslund, ett otal muséer, Vita huset, Capitolium, Larry's lounge..ja, allt.

Att se skor och glasögon dammiga av 9/11 rester, se världens sista supermakts högborg, Oprah-citat inristat i sten och alla namn som satt livet till i diverse krig gav en rysningar. Detta botades lätt av över 30 graders värme och tropisk luftfuktighet och cosmopolitans.

Call of Duty

I brist på American History delen av Smithsonian finns det tydligen ett spionmuséum!
På www.spymuseum.org finns även att läsa att vuxna betalar $18 i inträde, men då FBI, CIA och alla andra underättelsetjänster de haft genom tiderna stolt erkänner de bedrifter och offer som the brave men and women i aktiv militärtjänst gjort för landet så behöver de bara pröjsa....
$17.

The Museum offers an admission discount to those who work within the U.S. Intelligence Community. A valid ID is required to qualify for these rates. The Intelligence Community includes the following organizations: Central Intelligence Agency (CIA), Defense Intelligence Agency (DIA), Federal Bureau of Investigation (FBI), National Imagery and Mapping Agency (NIMA), National Reconnaissance Office (NRO), and the National Security Agency (NSA). Also included are the following offices within the Federal Government: U.S. Air Force Intelligence; U.S. Army Intelligence; U.S. Marine Corps Intelligence; U.S. Naval Intelligence; the Department of Energy Office of Intelligence; the Department of Homeland Security; U.S. Coast Guard Intelligence Element; the Department of State Bureau of Intelligence & Research; and the Department of the Treasury Office of Intelligence Support.

Keep on rocking in the free world!

Jag ska till Washington DC i övermorgon. På onsdag. Det känns smått overkligt och framförallt rätt otippat men så är det. I och med att Petras stackars pappa opererade bort gallan igår så blir det jag som återigen transporterar barn i plan, men denna gång inte till Prag utan ända till landet av mjölk och honung.

Jag har ju egentligen det senaste året blivit mer av en amerikavän än tidigare; inte för att jag direkt har bränt flaggor men det har verkat som en otroligt tam sak att åka ända dit och slösa pengar på tingel-tangel. Men nu jäklar ska det turistas.
Olyckligtvis har inte Bill Clinton förärats med någon staty ännu, men om man kisar mot vita huset kan man säkert ana hans anda.
Självklart är det nu så att när jag väl ska dit så är Smithsonians utställning över amerikansk historia stängt för renovering. Så jag får inte möjlighet att skåda den, enligt uppgift, allra första flaggan eller Fonzie Fonzarellis skinnpaj, men förhoppningsvis finner jag andra populärhistoriska utställningar att flämta över.
Jag har gått från nervösa ryckningar till rysningar av välbehag inför tanken, och så fort jag överlevt en flight med en 1-åring och en 3-åring så är det monument, donuts och presidenter för hela den deprecierade slanten.

Hockey

Jag har länge varit starkt emot den så kallade grabbigheten, som utan att vara ett attribut skrivet till ett specifikt kön helt enkelt handlar om att vara jävligt slitzig, plump, sexistisk och bredbend.

Att bloggen "att älska alex schulman" är plump och märkligt skriven har tidigare tagits upp men då Aftonbladets spelrecensent lyckas med samma bedrift är det värt att ta upp igen.

Problemet med den senare är att han faktiskt får betalt för det, av Aftonbladet, till skillnad från den förstnämnda bloggaren som faktiskt Betalar Aftonbladet för att kunna skriva saker som
"Scrubs utan JD är som stureplansfester utan massa slampor att knulla . I know, I know....jag är inte PK - men det är så jag blir när jag får såna här otrevliga nyheter".

Digestive

Ibland fryser jag på kontoret. Då hämtar jag varm choklad.
Det är inte base-jumping direkt men jag älskart.

Third country's the charm

Stefan var snäll nog att fråga mig varför jag inte bloggat på länge, vilket antagligen mest är ett snällt sätt att ge sken av att någon läser detta men mitt svar var då att vi faktiskt haft jobb att göra.

Efter en ganska lång period av köer med ansökningar som mest vevas runt så blev det lite körigt med utlandsökanden. Personer från ”tredje land” (ett mer eller mindre nytt uttryck för att beskriva medborgare utanför EES) har ökat något otroligt denna antagningsomgång och många av dem har missat att de måste söka tidigt då de inte hinner få visum innan kursstart.

Mot slutet beslutades det att dessa ändå skulle behandlas och vips fick jag förlängt till 8e augusti för att hjälpa till med dessa. Tack tredje land.

Så nu sitter jag och väntar på att en anstormning av mail i stil med ”please sir application” ska trilla in. Till dess kollar jag igenom Fredrik Strages Youtubiana och önskar att det gick att se klipp på jobbet.