Taken by Zero

Jag kan inte lyssna på Victoria Bergsman längre, från att ha all respekt i världen för hennes väna röst med the Concretes. Men det hör kanske samman med att jag med åren får allt mindre tålamod med pop.
Jag trodde att det skulle vara tvärtom när man närmar sig 30-strecket. Att här skulle man sitta ner med kanelkaffe och lyssna på alla mesiga artister man hoppat över som ung hårding. Men tvärtom, jag kan inte ta in det. Det började nog med det svenska singer/pianist undret som härjat de senaste 2-3 åren och som hoppade fram på riktigt med Maja Hirasawas cover på the worrying kind som fick mig att tröttna efter halva framträdandet. Det är nog knarrandet i rösten som gör det. Det är ett billigt sätt att låta släpigt blygsam som får mig att må illa.

I Taken by trees cover av Sweet Child of Mine tar det bara ett par fraser, eller 38 sekunder, innan det börjar knarra. Usch.
Då blir jag gladare av YYY´s Zero. Inbäddning aktiverad men http://www.youtube.com/watch?v=bO4Qk_R1uos ifall någon orkar.

Pepp

Bara typ 2 månader kvar! Tokigt galet.