onsdag 24 september 2008

Lillgammal

Vad gäller lillgamla barn så verkar det inte finnas någon som ser någon fördel i detta.
Utom möjligtvis de som tycker att Benjamin Wahlgren är rar när han river av "om jag hade pengar" eller som tycker att Haley Joel Osment är en "stark skådespelare".

Men egentligen borde man se över begreppet lillgammal. Jag har länge betett mig som en ganska inskränkt gammal gubbe som hamnat på defensiven mot slutet av sitt liv. Är jag då lillgammal? Lillgammal antyder på något sätt en högre ålder. En liten tant eller gubbe.

Men de som är i sanningen lillgamla; de 11-åringar som är små besserwissers som säger avancerade ord, kanske lyssnar på 60-tals motown eller som gillar att "sluka böcker" är nog rentav hopplösa 25-30-åringar snarare än gubbar och tanter. Sådana som på något sätt hittar likartade vänner på någon studentunion i Lund och som kan sitta och bekräfta varandra, krafsandes efter kikärtor.

Men lillgammal är nog ett alldeles för catchy uttryck för att kunna bytas ut mot lill-30.

tisdag 16 september 2008

måndag 15 september 2008

Pause or I'll shoot

Det är faktiskt ganska jobbigt att blogga. Man måste logga in och därmed minnas sitt lösenord, komma på en rubrik oavsett om man vill eller inte, och hela tiden orka tycka det är värt det. Eftersom de som läser det här är de jag pratar med så spelar det otast ingen roll, de får höra mitt jäkla gnäll ändå.

Men om det finns en liten liten chans att någon annan än de jag känner läser detta så kanske vi kan förändra något.

Nämligen Pause. Denna hycklande moore-liknande skit tidning. Jag skrev ett mail och de svarar inte "jaha, så nu ska du blogga upp mailet, fan vad tuff du är" ja, det gör jag. Jag tycker det är bra och viktigt.

Hej,

Jag undrar kort sagt hur sjutton ni tänker med artikeln "pimpa din pojkvän"(Pause nummer 5 2008) *snyggare *smalare *snällare.

Jag är inte helt utan humor. Jag förstår att vissa tidningar kan känna att det är lite cheeky att prata om män öppet på samma sätt som man tolkat och värderat kvinnan i alla år, om än i det tysta de senaste åren. Det verkar även som om tidningar som just Pause publicerar det i tron att det innebär en sorts empowerment för kvinnor och att män minsann ska ta det med en klackspark.

Men det är en sak att skriva saker i stil med "jag vill ha en hårding till kille" alternativt "så får du din pojkvän att vara längre i sängen". Även om dessa saker är enormt banala så får man acceptera det på samma sätt som man inte kan påverka det infantila innehållet i Café och Slitz.

Men. Vafan.

Pimpa din pojkvän?
Med tips om hur man kan "Få honom att gå ner i vikt" på sidan 58
"
Jag brukar köpa för små skärp till min kille, han blir alltid lika ledsen, säger Lisa, 26"
"Om inget annat fungerar...häll laxermedel i hans chokladpudding. Sätt upp en plansch med din killes ansikte påklistrat på Brad Pitts kropp"

Vilket å ena sidan är olagligt, potentiellt livsfarligt och så jävla uppåt väggarna korkat skrivet att jag blir rent ut sagt gråtfärdig. (Dessutom, Brad Pitt? herregud vad 1994)
Hur barnsligt tuttfixerat Café eller Slitz än är så skulle de i min mening ha svårt att ens komma i närheten av att skriva tips om hur man mobbar sin flickvän till att tappa kilona eller ens tips om hur de skulle kunna pimpas.

"Män står inte ut med att se kvinnor som gråter"
"Få honom att hjälpa till mer hemma"
s.60
"Om du tar hand om disken hela den här veckan så får du ligga i soffan och kolla fotboll hela söndagen utan att bli störd. Det får hans lilla hjärna att tänka 'åh, jag har gjort något som inte förväntades av mig och som en konsekvens av det får jag möjlighet att göra saker jag gillar"

"Ibland lovar jag min man en avsugning"
"Om inget annat fungerar: tvinga honom att betala en städerska. Eller gör slut"

Ärligt talat. Skärp er innan någon blir svårt sårad eller skadad och väx upp.

måndag 8 september 2008

Reporter turns ghetto



Adam tipsade mig om något som alla andra säkert sett 54.612 gånger, men det är så roligt.

in the ayre

Black eyed peas har länge haft världens lättaste jobb och inte har deras solokarriärer inneburit någon avsevärd förändring i kvalité eller kreativitet.
Men Flo-Rida feat. Will I Ams "in the air" bekräftar om något vad som är fel med hela industrin. Jag blir så trött.
oh hot damn, this is my jam... det är ju för fan bara hitte-på alltihop.
Where is the love är ju textmässigt The Rime of the Ancient Mariner i jämförelse.

Stön på torget


Det lät mer än vanligt vid saluhallen. Vad dom tror sig uppnå mer än att förstöra folks sushiupplevelse är oklart. Jag tror inte donationerna direkt flödar in.