All I wanna do is..

Just när man tror att paper planes-eran är över för min del så hör man denna mix med Bun B och Rich boy. Helt fantastiskt, speciellt rappen om berettan 2:30 in i låten.

She look like 22 but she really ´45... åh.

För en gångs skull

Det hela var tydligen ett så kallat "spex" för en svensexa; bilden nedan alltså.
Det fina är att händelsen har lett till en av de bästa artiklarna jag sett i GP, fantastiskt välskriven; här komma ett utdrag.

Även föräldrarna undrade
Reaktionerna Richard Hallberg har fått är många. De flesta tror att det är allvar och frågar om han är dum i huvudet. Till och med hans föräldrar undrade vad det var för ego, innan det upptäckte att det var deras son.
- Jag tycker att det var ett roligt skämt. Min fru skickade ett sms och skrev att hon tyckte att det var underbart, säger han.
Den klassiska bilden tror Richard Hallberg är en pik. Det senaste året har han fått barn, gift sig, köpt en kombibil, blivit villaägare och går omkring i en batistinijacka.
- Pål tycker att jag vuxit upp för fort, att jag är brådmogen.

Love and marriage

Äktenskapet börjar bra. Foto från GP

Hej här kommer segertåget

Rekommenderat

Ber man en japan att servera något de rekommenderar på restaurang kan man ibland få en hel grill.

Japan del 2

Vi hade landat i Osaka, som jag länge trodde var en fiskeby. Inte alls. Vi lyckades bara knappt se hela centrala Osaka på hela vistelsen och himlen skymdes ofta av höga skyskrapor. Osaka skulle dessutom visa sig vara den bästa staden att gå ut på och med hjälp av Petras kollega Olle kunde vi bekanta oss med många av japanernas vardagsnöjen.

1, Pachinko. Dessa är ibland enorma lokaler med slot-machine-liknande system där japaner sitter dagar och nätter för att låta små stålkulor falla i ett sorts vertikalt flipperspel. Det låter som ett lyftande jetplan där inne och var helt absurt.
2, Karaoke. Vi lyckades aldrig se något ställe med någon öppen scen men väldigt många kedjor som erbjöd rumsbokning. Man bokar ett rum i 2 timmar och får sjunga och dricka så mycket man vill. Tyvärr han vi bara med ett besök och till min fasa hade de inte Cryin’ med Aerosmith i rätt tonart.
3, Manliga Geishor. Mycket debatt finns kring vad en Geisha är och inte är. Den enklaste förklaringen är ett underhållande sällskap. I storstäderna står dock inte många i kimonos i gathörnen. Det gör dessa istället. De ser ut som Jon Bon-Jovi i Dieselkläder och försöker få flickor att betala dem för att de ska ge dem komplimanger och följa med till klubben. De som syns är dock oftast college-dropouts och är snudd på aggressiva. De mer professionella kan tjäna enormt mycket pengar för att underhålla företagskvinnor men jag betvivlar starkt att vi såg några av dessa. Finns överallt där ett neonljus skiner.
4, Mat. Vi hade under hela vistelsen en ganska störd ät och sov klocka. I lokal tid räknat var jag otroligt hungrig vid 15:00 och 21:00. De har ett par riktigt goda rätter men man skulle nog tröttna helt efter en månad. Mycket i Osaka kretsar kring bläckfisk och fisk överhuvudtaget.
5, Dricka. Ölen smakar som hemma och det tog inte länge att lära sig säga biru ippai kudasai, hai Suntory Premium Malt arigato goizamas. Sake heter nog egentligen Rei-shu, men då bara riktigt pretentiösa arslen skulle anmärka på det så låter jag bli och kallar det för Sake. Varm som kall var den underbar.

Kaffet är ett helt annat kapitel som jag får återkomma till.

Att komma till Japan

Torsdag den nionde oktbober åkte vi mot Japan men ”som alltid” var första anhalten den förskräckliga flygplatsen Frankfurt. Flygplatsen är tydligen någon form av nav för alla som ska resa någonstans verkar det som, vilket inte hindrar dem att erbjuda den sämsta formen av service och den för Tyskland så typiska design som får mina ögon att vattnas. De verkar fortfarande lida av Versailles-fördragets sviter.

Efter drygt 11 timmars flyg över norra och mellersta Sovjet med utsikt över en äggskalsvit flygplansvinge var vi i soliga Japan. Genast kändes alla ylletröjor, koftor och halsduk(en) mycket tyngre i bagaget. Vi hade anlänt till ett land alla går omkring i t-shirt och kisar mot solen. Eller nja. Högsta modet var en vero-moda utstyrsel i grått, vitt och brunt och pälsmössa och ugg-boots vilket de strängt bar upp trots solsken och 27 grader.

Dessutom kisar de nog alltid oavsett sol.

For a relaxing time...

Äntligen får jag en välbehövlig semester från att granska ansökningar från Pakistan, Ghana, Nigeria, Bangladesh, Indien och Kamerun och istället åka till Japan. Jag har aldrig varit där och det ska bli helt sanslöst roligt. På torsdag förmiddag åker jag och är borta i två och en halv vecka. Första veckan är jag något för mig själv då Petra ska på en konferens om psykologisk biologi eller något liknande så då kommer jag leka Bob Harris i hotellbaren fast med Bailey's och jag tänker inte ligga med någon jazzpianist.

Önska mig lycka till så ska jag försöka fotoblogga på resan om det är möjligt därifrån. Ses om typ 3 veckor!

Almost forgot

Ibland glömmer man sina idoler och varför de egentligen var sina idoler.

Man kan till slut tänka att man har lyssnat färdigt på det och att det är dags att hitta nya influenser.Men så hittar man dessa och upptäcker allt om igen.

Hej och hå

Nu har jag nått höjden av statsanställd svennighet. Eller nja. Julbord med show skulle nog vara värre. Men jag har fallit för grupptrycket och fått en stegräknare och medlemskap i GU omgångarna. Stegtävling alltså. Vem är jag egentligen.