tisdag 28 oktober 2008

Japan del 2

Vi hade landat i Osaka, som jag länge trodde var en fiskeby. Inte alls. Vi lyckades bara knappt se hela centrala Osaka på hela vistelsen och himlen skymdes ofta av höga skyskrapor. Osaka skulle dessutom visa sig vara den bästa staden att gå ut på och med hjälp av Petras kollega Olle kunde vi bekanta oss med många av japanernas vardagsnöjen.

1, Pachinko. Dessa är ibland enorma lokaler med slot-machine-liknande system där japaner sitter dagar och nätter för att låta små stålkulor falla i ett sorts vertikalt flipperspel. Det låter som ett lyftande jetplan där inne och var helt absurt.
2, Karaoke. Vi lyckades aldrig se något ställe med någon öppen scen men väldigt många kedjor som erbjöd rumsbokning. Man bokar ett rum i 2 timmar och får sjunga och dricka så mycket man vill. Tyvärr han vi bara med ett besök och till min fasa hade de inte Cryin’ med Aerosmith i rätt tonart.
3, Manliga Geishor. Mycket debatt finns kring vad en Geisha är och inte är. Den enklaste förklaringen är ett underhållande sällskap. I storstäderna står dock inte många i kimonos i gathörnen. Det gör dessa istället. De ser ut som Jon Bon-Jovi i Dieselkläder och försöker få flickor att betala dem för att de ska ge dem komplimanger och följa med till klubben. De som syns är dock oftast college-dropouts och är snudd på aggressiva. De mer professionella kan tjäna enormt mycket pengar för att underhålla företagskvinnor men jag betvivlar starkt att vi såg några av dessa. Finns överallt där ett neonljus skiner.
4, Mat. Vi hade under hela vistelsen en ganska störd ät och sov klocka. I lokal tid räknat var jag otroligt hungrig vid 15:00 och 21:00. De har ett par riktigt goda rätter men man skulle nog tröttna helt efter en månad. Mycket i Osaka kretsar kring bläckfisk och fisk överhuvudtaget.
5, Dricka. Ölen smakar som hemma och det tog inte länge att lära sig säga biru ippai kudasai, hai Suntory Premium Malt arigato goizamas. Sake heter nog egentligen Rei-shu, men då bara riktigt pretentiösa arslen skulle anmärka på det så låter jag bli och kallar det för Sake. Varm som kall var den underbar.

Kaffet är ett helt annat kapitel som jag får återkomma till.

Inga kommentarer: