Lillgammal

Vad gäller lillgamla barn så verkar det inte finnas någon som ser någon fördel i detta.
Utom möjligtvis de som tycker att Benjamin Wahlgren är rar när han river av "om jag hade pengar" eller som tycker att Haley Joel Osment är en "stark skådespelare".

Men egentligen borde man se över begreppet lillgammal. Jag har länge betett mig som en ganska inskränkt gammal gubbe som hamnat på defensiven mot slutet av sitt liv. Är jag då lillgammal? Lillgammal antyder på något sätt en högre ålder. En liten tant eller gubbe.

Men de som är i sanningen lillgamla; de 11-åringar som är små besserwissers som säger avancerade ord, kanske lyssnar på 60-tals motown eller som gillar att "sluka böcker" är nog rentav hopplösa 25-30-åringar snarare än gubbar och tanter. Sådana som på något sätt hittar likartade vänner på någon studentunion i Lund och som kan sitta och bekräfta varandra, krafsandes efter kikärtor.

Men lillgammal är nog ett alldeles för catchy uttryck för att kunna bytas ut mot lill-30.