Ni minns möjligtvis min senaste London-resa då jag och Petra besteg Primrose Hill. Primrose Hill etsade sig fast i mitt minne vid tidig ålder efter Blurs låt "For Tomorrow" där det i slutet sjungs "let's take a drive to Primrose Hill, it's windy there and the view´s so nice".
Mina ögon höll på att börja blöda av lycka när jag såg att någon fantastisk människa faktiskt klottrat slutet av den texten på backen upp mot kullen. Det var en av de finaste ögonblicken jag haft i England.
Efter att ha slöglott på wikipedia och läst om den brittiska överklassen, eller åtminstone den rika klassen, så ser jag en artikel om Primrose där klottret omnämns. Jag var alltså inte ensam och det var sannolikt inte ditklottrat bara för att jag var där. Det gjordes troligtvis i slutet av 90-talet och har bättrats på av barmhärtiga samariter i den goda musikens och smakens namn.
Slutligen hittar jag en intervju med "artisten" och det är så ofattbart skönt att man bara kan kolla upp såna här saker och se historien bakom.
Särskilt fint var en av kommentarerna till artikeln;
"strange how people feel they're somehow entitled to deface other people's space/environment on the strength of liking Blur"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar